when you're feeling blue...



min hjältinna; hafdis huld. jag är kär i dig.
tomoko får mig alltid att känna mig förstådd, celebration då känns det hemtrevligt med ett leende & happy ever after ger mig lite hopp. en kväll som denna behöver jag dig.
musik är hjärtat.

minns ni min 'tio filmer'-lista?
i slutet av listan stod tim burton's kortfilm vincent. för att försäkra mig om att ni tar tag i era liv & faktiskt ser den här filmen laddar jag nu upp den här på min blogg. & you better like it!



tim burton <3

jaa, då har man alltså råkat ut för det igen. otrohetsfrågan.
det finns en brud med enorma problem, ligga inne på mentalsjukhus-problem, som har blivit besatt av min pojkvän. efter en hel festival av avvisande har hon fått nog. nu skapar hon sig en egen värld. i denna värld har min pojkvän varit otrogen mot mig med henne två gånger. onsdag & torsdag, på kvällen. en gång ska ha varit rakt framför mig, sittandes på en stol med en tjock tröja över sig så att jag inte skulle kunna se vad de höll på med. folk har varit närvarande hela tiden, dock har ingen annan än just hon sett eller märkt något. nu mailar hon både mig & calle angående 'deras' misstag & ber honom att inte förneka det. kan inte hon få honom ska uppenbarligen inte jag få det heller. på fyllan lyckades hon med att skrika ut inför en massa folk 'han är så snygg. jag förstår inte vaför han är med jennifer. hon är så ful, jag är mycket snyggare. varför är han inte med mig?!' detta minns hon dock inte på grund av fylla. andra gör det.

jag tänker inte gå igenom ett otrohetsdrama till, särskilt inte ett som inte tagit plats.

---

jag nämner inga namn med tanke på att jag inte tänker sjunka till hälften av hennes nivå.
& nu åker jag hem till min pojkvän & söker tröst,

sötnos, du kommer inte kunna skilja oss åt.

tillbaka från festivallivet då. det var ett väldigt kärt återseende, men också nya ansikten som strålade, & då fyra mer än några andra. en liten hyllning följer;

of montreal.
vilken jävla föreställning säger jag bara. första dagens sista band & det var teater ända ut i fingerspetsarna. jag missade inledningen då jag pratade med min momi i telefon, sen rusade jag tillbaka till ängen & fann calle. in på scenen kom grekiska gudar & gudinnor som släkte publikens törst med drycker. jag var helt tagen. så jävla snyggt är det enda jag kan säga. sen var det drag i musiken & jag stutsade lite inombords, innan fyllan slocknade & jag frös mig tillbaka till tältet mitt för en natt av välförtjänt somn på världens skönaste luftmadrass.


spiritualized.
en väldigt väldigt efterlängtad konsert i & med att jag låg magsjuk under den i mitt tält på roskilde. men nu var det äntligen dags. efter att ha kämpat mot både regn & hagel hela dagen lång var kvällen kommen & uppehållet likaså. längst fram i publikhavet på några sekunder, men jens bekväma axel att luta sig mot emellanåt. detta var årets känslomässiga chock. jag har lyssnat på jason pierce & uppskattat hans enorma förmåga att skriva text & musik, men det har aldrig tagit mig med storm... förrän nu. tårögd är ett vagt ord.

xiu xiu.
bandet som numera uttalas 'mjau mjau' efter vad jag kallar världens lätt bästa soundkäck. söta & små på scenen, står de & jamar. jag trycker i mig ännu en nachos från vår ihopskramalde tallrik & fnissar nöjt. jag visste väl att det här var ett band för mig! inga sad kittens här inte! väl igång med spelningen föll till&med den halvt motsträvliga pojken vid min sida för bandet. redan under andra låten bytte alla till slagverk & han var som frälst. hugo sjöng med till i luv the valley oh & jag stampade takten med mina gummistövlar. detta var festivalens bästa. by far.

dinosaur jr.
denna spelning fick avsluta hela festivalen för mig. det började dock inte alltför bra. redan innan spelningen faktiskt börjat kände jag hur tinnitusen började ringa i öronen. en snubbe bakom mig, stupfull & överlycklig, kunde inte sluta skrika i sin målbrottsfalsett. till min högra sida hade jag en rebenpackad fjortonåring som inte kunde sluta dansa... på mig. en stenhård fyrkantig väska flög in i min varannan sekund & emellanåt hela lilla bruden. stor suck. efter tre låtar lämnade jag allt, fyllde på min vattenflaska & bestämde mig för att gå tillbaka. men jag kunde bara inte låta bli att ställa mig vid kanten & titta lite till. bättre lycka denna gång. jag såg & hörde, allt stående! en fjärdedel av scenen fylld med förstärkare. jag gillar gamla gubbar :)

---

överlag var det en favoritfestival. band i världsklass & band i dansklass. trevligaste campet med de trevligaste människorna. ett tiotal pers ropade 'hellobenjamin' efter mig, plus att jag fick några 'herregud, det är ju du!' & 'jag tycker om din blogg' vilket fick mig att småle. det är fler än jag som läser, hih. & annah, jag kan inte tacka dig nog för luftmadrassen. sova blev fort en favoritaktivitet, förutom att hjälpa hannes att både laga & äta utsökt veganmat.

nu till random namedropping [ett måste för jenniferkatten]; grannen sebastian, pizza utan oliver med oliver, smultronvin, billie the vision & the dancers, lite magsjuka, extrem bakfylla, stormkök, mama i telefon, veganmaten, hagel på beställning, signe & hennes signe, diverse samtal som svamp, bråk&försoningar, tysk synth, radio nybro, engångskamerorna, håkan's fylla inklusive bakfylla, silvertejp, pandafällan, festivalkisen som hette hårboll, malte's hår som försvann, en god gärning om dagen, min vän stalin, tältsex, kentbiljetter, nostalgi, gunnar johansson, festivalbränna, myggbett & kärlek.


hejdå indiefestivalen min <3

nu åker jag till sista emmabodafestivalen någonsin. sakna mig :)



kalas!!!

jag behövde det. det kändes. nu är jag rödtott.



vad tycks?

jag älskar färgtonerna. helt underbara. så simpelt & smart.
konstnären heter wai,


visst blir man kär..? :)

nya favoriten. jag blev helt tokig när jag steg in i affären i malmö. aah, det var helt underbart. alla har pratat så mycket om monki & jag har tänkt 'ah, överskattat!', men oj vad jag hade fel. hyggliga priser, snygga mönster, kul urval & ändå en stil som säger att det är just monki du bär. jag gillar det. dessutom finns det så mycket mer roligt inne i själva affären än på hemsidan [där jag hämtat bilderna under ifrån], så för mig är det en fruktansvärd tur att jag INTE bor i malmö. jag hade blivit tvungen att leva på gatan! iförd monki :)



hoodien provade jag i affären, den är hur mysig som helst, tyvärr var storlekarna för stora. ahhrg!

en del musik läker nästan alla små skrapsår,



chasing dorotea- paris rain in july,

jag har varit både lyckligt & olyckligt kär, men aldrig innan överlyckligt,

den gågna veckan har varit oerhört svår, oerhört påfrestande. jag har förlorat mycket, men samtidigt vunnit en del med. det faktum att jag har kunnat se ljusglimtarna är helt&hållet din förtjänst, carl öhman. när jag grät krampaktigt & inte kunde andas, då höll du om mig & såg till att jag fick min medicin. när jag behövde annat att tänka på fick du med mig ut på hästryggen i en härlig galopp runt gården. när jag vägrade öppna ögonen på morgonen drog du upp mig ur sängen & satte mig på ett tåg till malmö för en välbehövd dag iväg. när jag druckit mig berusad nog att slå sönder allt jag har i huvudet, ser du till att jag kommer hela vägen hem. du klappar pälsen medhårs & du får det att kännas som om ingenting annat finns. när jag vaknade med dig imorse, efter att ha sagt hejdå till bästis tobbe, ville jag bara stanna tiden. du låg ihopkrupen intill mig, men huvudet mot min axel. du är det finaste jag fått hålla i min famn. just de ögonblicken är värda att dö för. men det ska vi inte göra, istället ska vi samla oss & ge oss ut på ännu en festival i regnet. redo med pressenningar [jag har ingen aning om hur det stavas] & gummistövlar ska vi slå upp tält, bygga partytält & dricka vin i regnet. & jag hade inte gjort det på något annat sätt om jag fått välja själv. du är många saker för mig, inte bara en pojkvän. du är helt jävla magisk & jag är fortfarade förundrad över att du valt att vara med mig. men tack för det. ingenting hade kunnat vara lika underbart.

kärlek på dig, lejonpojken!

zara could dress me all day today!



färgglatt, schysst design, kul kompromisser. jag skulle lätta kunna hänga i denna outfiten. allt jag behöver är ett par vita knästrumpor, mina svarta kosymskor & ett par glajjor så är allt fixat & färdigt! aah, jag är på humör :)

jeanshorts med hög midja- check!

calle sprang inom butik 47 igår i all hast & lyckades hitta mina små drömshorts utav märket cheap moday såklart, I RÄTT STORLEK, för halva priset. & som en smart shoppare är pojkvännen ju skyldig en pengar sen den omtalade roskildefestivalen, så inte ett öre gick åt egentligen. när det blir morgon ska jag glida in i brallorna & glassa runt gatorna i malmö stad. helt underbart. dock lär det bli med strumpbyxor under, för jag litar inte på vädret [plus att mina ben är orakade]. all is well & jag shoppar bäst. hoppas på ännu mer fynd på weekday's rea. dessutom är jag sjukt sugen på att titta inom zara efter att ha sett felicia's linne. mjau kind of!

idag är en sorgens dag för mig. jag minns inte senast något gjorde såhär ont. vid halv ett satte vi oss i morfars bil, hela familjen, & åkte ut till världens bästa lilla veterinärklinik vid lillö. jag höll min käraste kattkompis i famnen hela vägen. han är åksjuk, så han jamade konstant. sista gången jag skulle få höra hans röst. morfar sa hejdå till kisen utanför kliniken & vi gick in för att vänta på ett av de mest fruktansvärda ögonblicken jag någosin skulle få uppleva. en sköterska släppte in oss, vi gick in i ett rum & väntade ännu lite mer. sen kom doktorn med en spruta. medan sömnmedlet åkte in i hans kropp klappade jag honom varsamt. snabbt blev han trött & la sig ner. då tog jag tag i tassen, som jag lovat honom & höll den till hans sista handetag. efteråt kysste jag honom i nacken & la örat mor magen; inte ett ljud. hans gröna underbara ögon var helt tomma. jag grät utan något slut. när jag kom hem sprang jag rakt in i duschen, satte mig ner & hulkade så att jag knappt kunde andas. det tog aldrig slut. jag tryckte i mig två lugnande & efter ett tag kunde jag andas igen. men jag kan ännu inte sluta gråta. min sötaste lilla vän är borta. det är ofattbart & omöjligt. & det gör så jävla ont. så jävla ont,

---

detta är min favoritbild på oss.
ett ögonblick som aldrig bleknar.

hejdå lillen <3

idag är ingen rolig dag, men jag har funnit något som gör den värd att fortsätta;
den sjuttonde oktober, på min & calle's ettårsdag, släpps kent's nya album 'tillbaka till samtiden'. jag är hög på alla förväntningar, nerknarkad & upptjackad. sen kommer den efterlängtade turnén & mitt fjärde tillfälle att få se mina älsklingar. alla datum är inte släppta än & vi är på emmaboda när biljetterna släpps... så vi får se hur det blir. men troligtvis ses vi den sjätte december på olympen i lund för att avnjuta ren magi. för jaa, kent är mina hjältar & har varit det ända sedan vinternolltvå [jag vet, jag var sent ute], då jag tog de långt in i mitt hjärta PÅ RIKTIGT. väntan har varit lång, avhoppet har skurit hål i magen, men nu är de på väg igen, mina gamla gnälliga gubbar.



från hemsidan;

                         'Inspelningen av det sjunde albumet påbörjades november 2006 i Allaire studios Shokan New York. I början av 2007 återupptogs arbetet i Psykbunkern/park studio. I juni återvände vi till Allaire och mixade albumet.

Producerade gjorde Jon "Joshua" Schumann tillsammans med oss. Titeln är "Tillbaka till samtiden." Det är naturligtvis det bästa vi gjort. Vi ses på turnén.

            Tack & förlåt                          

                         / Kent, juli 2007                          '


så typiskt kent,

heter snejana onopka, vilket inte är det lättaste för en simpel skåning att uttala, & kommer från urkaina. jag älskar denna kvinnas läppar, hon har verkligen helt fansatstiska drag. två år äldre än mig själv, född 86. jobbar för bland annat dna & why not. efter som hon är en 'supermodel' finns det ingen som helst mening med att nämna vilka designers hon jobbat med, det vore snarare en utamning att göra motsatsen.

jag älskar när folk inte tar sig själv på alltför stort allvar. därför blir jag så lycklig varje gång jag tittar in i min nya favorits blogg; daul kim. flickan är en väl känd modell & i senaste numret av svenska elle fick hon även en ruta för sig själv. en brud att räkna med. just därför är det så skönt att se någon kalla sig själv 'the daul monster' & springa runt med håret flaxande som eller smygande mystiskt som en scen tagen direkt ur the ring. jag älskar den här bruden. kan vi inte alla vara såhär?



självdistans är grejen,

med hjälp av lite statistik har jag tagit reda på vad mitt genomsnitt av all musik som jag lyssnar på datorn är. tänk då på att detta inte inkluderar vad som dagligen snurrar i min cd eller i min ipod & tänk på att jag inte sitter vid datorn dygnet runt. börjar det låta mycket då..? last.fm registrerar ju det mesta & såhär ser det ut;



just nu med en touch of pj harvey, nick cave, dinosaur jr, red hot chili peppers & the 6ths.

jag går på sömntabeteller. de ska finnas till hands när jag behöver sova. inatt behöver jag sova, för jag tänkte ha en jävla kalasdag när jag vaknar upp. jag tar efter recept; två zolpidem & sväljer de med ett glad vatten, släcker lampan & försöker sova. allt som kommer är en hallucigen effekt, jag ser saker som rör sig, finner lösningar på tusentalsbroblem. sen vägrar jag att blunda. även då snurrar världen inte riktigt som den ska. jag blir hög, precis som om jag rökt det bästa haschet staden har att erbjuda. därför försöker jag ta mig ut genom mitt pyttelilla fönster. & jaa, jag bor i en källare. halvvägs utklättrande stoppar jag, springer efter min kamera & dokumenterar. i ögonblicket känns det som världens bästa konst kommer att bli gjord & jag tänder en cigarett under tiden. när den brännts sönder klättrar jag ner från fönstret & rusar upp hit, till datorn. jag startar photoshop & gör bilden svartvit, för det är så jag ser den. att fokusera lugnar ner mig. men nu vill jag veta, är det såhär det ska vara? att jag vaknar på framsidan av vårt hus med skrapsår över hela kroppen för att jag tog en tablett. jag tog rätt tablett. siv, fanny, clara, paloma, angelica om du vill... ni har erfarenhet av mående, av behandling & av tabletter. hjälp mig nu; är det såhär det ska vara?



jag förstår inte,

jag verkligen älskar bilden; tack så fruktansvärt mycket.
den får en på ett humör där man bara vill lyssna på sin favoritmusik & minnas att man har underbara vänner [DIG!], sen får den mig också att önska att jag kunde lika mycket som du. idolen :*

igår var det marknad i hästveda. vi kikade på djuren & kom hem med en massa hönor i transporten. själv köpte jag & calle en tupp & två hönor. rasen [jaa, för det finns även hönsraser] heter fönix, nästan som fenix. därför tror jag att det är en magisk fågel som alltid kommer resa sig ur askan. snyggast av alla är tuppen som vi döpt till kung caspian. han är min nya darling. han har två brudar som heter ming & ling, för rasen är japansk. de tre hänger alltid ihop. så söta. mitt projekt under sommaren kommer att vara att sköta om caspian's stjärtfjädrar så väl jag bara kan, så de kan växa sig långa & fina. upp mot två meter kan de bli! världens finaste fågel.



jag äger en fågel fenix! eller tre... :) hih,

cocorosie med noahs ark. så vackert,

hittade på idus bilddagbok, tidsfördriv;

NAMN: katten jennifer, PIERCINGAR: nej, TATUERINGAR: det finns tankegångar inte ekonomi, SKOSTORLEK: 39, HÅRFÄRG: just nu; brun med orange i, FRÄKNAR: önskar jag hade ibland men nej, VIKT: pinsam, MOTTO: nio liv, KÄR; väldigt, ÖNSKAR ATT DU BODDE NÅGON ANNANSTANS; ibland, TYCKER ATT DU ÄR ATTRAKTIV; inte för tillfället, DRICKER DU; inte mycket längre, RÖKER DU; inte mycket längre, VILKEN PARFYM ANVÄNDER DU; ingen, VAD ÄR DU RÄDD FÖR; att bli övergiven, GILLAR DU ATT TVÄTTA; enbart mig själv, GILLAR DU BERG OCH DALBANA; livet- med andra ord,

SENASTE...
FILM DU HYRDE; det var sjukt längesen, FILM DU KÖPTE; good will hunting, LÅTEN DU HÖRDE; the 6ths- you cant break a broken heart, LÅTEN DU LADDADE NER; smashing pumpkins senaste, PERSON DU RINGDE; calle igår, men han svarade inte, PERSON DU SKICKADE SMS TILL; mama, TV PROGRAM DU TITTADE PÅ; desperate housewives, PERSON DU TÄNKTE PÅ; rasmus,

FÖR ELLER EMOT...
LÅNGDISTANSFÖRHÅLLANDEN; bara jag slipper så, UTNYTTJA NÅGON; inte min grej, SJÄLVMORD; för, UNGDOMAR SOM RÖKER; din kropp ditt val, ANVÄNDA DROGER; din kropp ditt ansvar, SEX FÖRE ÄKTENSKAP; jag införde det, KÖRA ONYKTERT; big nono, FÖRHÅLLANDEN; det finaste som finns,

FAVORIT...
MAT; sparrissoppa, LÅT; kent- berg&dalvana, SAK ATT GÖRA; fotografera, SPORT; sex, DRYCK; isvatten/varma koppen, KLÄDER; oversized linnen, FILM; donnie darko, BIL; bruce, SERIE; o.c.

HAR DU NÅGONSIN...
GRÅTIT ÖVER EN POJKE; jaa, GRÅTIT ÖVER EN FLICKA; jaa, LJUGIT FÖR NÅGON; jaa, VARIT I SLAGSMÅL, nääh,
TRÄFFAT NÅGON FRÅN INTERNET IRL; jaa,

ANTAL...
GÅNGER DU VARIT KÄR; på riktigt? fyra tror jag, GÅNGER DITT HJÄRTA BRUSTIT; en två tre, HJÄRTAN BRUSTIT PGA DIG; vet inte, TJEJER DU KYSST; jag räknar inte, PERSONER FRÅN GRUNDSKOLAN DU FORTFARANDE HAR KONTAKT MED; typ... två? GÅNGER DITT NAMN VARIT I TIDNINGEN; runt tio tror jag, ÄRR PÅ KROPPEN; går inte att räkna,

jag minns exakt vad jag tänkte när jag drog på min min ryggsäck & slängde bdkassen över axeln för att bege mig från campingen, från festivalen, från roskilde, danmark & äventyret; 'en minut till här så dör jag.' dock hann jag inte längre än att ta några steg bort & titta på det som återstod av vårt camp innan den motsatta tanken slog mig. trots allt som inte ville, alla motgångar blev det en festival som hette duga! det var för mig mest folket som gjorde det. stämningen i campet var underbar. jag verkligen älskar männiksorna jag umgås med för tillfället. man kan inte be om bättre kamrater att dela nutella & ett par öl med. dessutom var jag positivt överraskad över hur snälla alla andra festivalare var. inte en ond blick, inte ett otrevligt ord. finnar, danskar, australiensare, norrmän... jag är imponerad. jag har alltid räknat emmaboda som den folktrevligaste festival jag varit på, men nu inser jag att en viss dåtida pojkvän just sänkte den illusionen. förra veckan hade jag VERKLIGEN roligt, även om min hälsa fick ta en del smällar. men... det är ju festivallivet.. vad förväntar man sig egentligen?
   jag tänkte avsluta med något jag alltid för när det gäller att vara nostalgisk, random namedropping;

sågspån, tequila, nässpray, tigertröjan, vattenpipetältet, dansk festivalradio, förväntningar, magsjuka, minivårrullar, norska jenny, tusentals olika sorters energidryck, allsång, red hot chili peppers, blöta gummistövlar, haschdoft, trumtältet, arcade fire, sjukhustältet, en jävla massa danska, kissglaset, australiensaren ben, nakenbadare, ikeas köttbullar, stolarna som räddade allt, glädjetårar, gemenskap, feberyra, min lejonpojke, bakfylla, the killers, saxen detektivbyrån spelade med, billig öl, sjukt dyr mat, finska grannar, hemlängtan, extas, orange scenen, festivalbussen, grötliknande soppa med bröd, ovärdeliga telefonsamtal med mama & bror... roskilde nollsju.

min kuk är större än din,

det är så jävla sant som det är sagt; smashing pumpkins är tillbaka [inte med den ultimata banduppställningen vid instrumenten, men ändå]! zeitgeist släpptes den sjätte respektive den tionde juli, vilket blev det sjunde albumet som släppts under detta namn på gruppen. soloprojekt hit & dit räknas inte, även om zwan är bland det bästa jag hört. men nu har calle precis delat med sig färdigt av den nya skivan & jag lyssnar igenom för första gången. & jag har gåshud. så länge jag har gillat detta band [enbart två år, jag är sen i utvecklingen] har jag önskat att det skulle återförenas. billy corgan hör dina böner. jag vågar inte uttala mig om resultatet av återföreningen än, då jag bara tagit mig genom halva skivan. ingen låt har riktigt sjunkit in än. men det är skönt att höra. mycket lugnare än innan, inte samma jävla drag som det en gång var, men ärligt talat, kan man tröttna på denna mannens röst någonsin? någon..? nej, precis.
nu ska jag lyssna resten av natten så återkommer jag när solen gått upp med en klarare bild av min åsikt. än så länge kan jag bara säga; det är skönt att ni är tillbaka <3

---

ett par lyssningar till. en del låtar förälskar jag mig verkligen i. först & främst neverlost & det sköna mellanspelet. jag lovar; jag kan lyssna på den femton gånger om! & jaa, utan att tröttna då. that's the way [my love is] har en ganska banal titel engligt mig, men jag gillar den verkligen. känns helt rätt. sen är det bleeding the orchid som får mig att tänka på white stripes blue orchid, dock bara titeln. lagom drag i den. so far är det tre av de fyra låtarna som börjat sticka ut. tyvärr måste jag säga united states är den fjärde. för mig är den mest lång & störig. ska man göra en låt på näst intill tio minuter måste man hålla det intressant. eller helt enkelt lämna det åt sigur ros som verkligen vet vad de håller på med. men, mina åsiket kan komma att förändras... det har bara gått ett halvt dygn hittills. nej, lite pangkakor på detta så :)
glöm inte lyssna själv & skaffa dig en egen uppfattning om detta mirakel- återföreningen.


and that's the way MY love is,

fotografi är & har altid varit den konstform som fascinerat mig allra mest. den är enkelt, trots detta med tusentals möjligheter. alla har möjligheten till att fotografera, ändå kan det vara något väldigt exklusivt. dubbelmoral, om man så vill. två sidor av en & samma sak. dessutom är det inte begränsat till någonting, allt funkar; mode, porträtt, reklam, fritid, dokumentation, konst... fotografi är magi.
nyligen har jag fastnat väldigt mycket för fotografen christoffer griffith & hans mångsidighet i sitt arbete. som alla vet [min bildlärare upptäckte det redan i sexan] är porträtt min grej. jag har fastnat där & fastnat för andra som parkerar intill mig. chistoffer vet vad han håller på med. lite skönhet förgyller vardagen;

indelat i två delar; musiken & min uppfattning om festivallivet.


mycket har man hört om leran på roskilde, men så lite jag anade. dag & natt kämpade man för att ens kunna lyfta sina fötter. [visste ni att om man går en&enhalv timme i leran på roskilde förbränner man tio öl? that's some serious lera!] jag förutspådde hela tiden att jag i alla fall en gång skulle finna mig själv platt på mage i geggan. när jag satte mig på tåget hem på söndagkvällen log jag över att ha klarat mig. en liten seger, hih.
men antagligen hade det varit en mycket angenämare upplevelse om vädret varit trevligare. visst, vi hade ett torrt tält, världens lägsta & sötaste partytält som tillät oss att vara sociala & lite torra, men vad gjorde det när man väl skulle se band? & vad gjorde det inte med klena lilla jennifer's immunförsvar? pang boom död. & ändå åt jag som aldrig tidigare. tyvärr blev jag magsjuk redan andra dagen på festivalen & sket ut allt som skulle likna någon form av föda. jag gick ner tre kg. jag har dock lovat mig själv att inte döma festivalen efter vädret. tänk hur det hade varit att sitta framför orange i lite smått solsken på torrt gräs & njuta en eftermiddag? ah, himmelriket. men det som varit går inte att förneka. på många sätt har det varit den värsta festivalen jag varit med om av de elva jag hittills tagit mig på, men på lika många sätt har det nog varit bland de roligaste. så mycket minnen & erfarneheter, så oerhört mycket upplevelser. jag smälter det fortfarande. & det var tungt att bege sig därifrån. trots allt,


musiken då? hur många bra band som helst bokade. de flesta jag såg levde upp till förväntningarna & ibland mer. the who är ett utmärkt exempel. vilket jävla drag i ett par gamla gubbar! jag var sjuk & satt halvdöd & tittade på en skärm, ändå var jag hänförd. kanske lite avskräckt av klädseln, men ändå^^ helt klart imponerad. annat som mer än levde upp till förväntningarna var ju självklart mina älsklingar arcade fire. att få höra intervention [dock har jag lärt mig demotexten, så jag sjöng fel, hah] live var en upplevelse som krävde tårar. jag var riktigt lycklig där inne i tältet. dessutom var bandet fruktansvärt duktiga på att känna av publiken & byggde efter bara någon låt upp den perfekta spelningen för de förutsättningar som stog framför dem & lyssnade ivrigt, dock något berusat. det tredje som fick mick på riktigt gott humör var the killers. aldrig hade jag trott att någon kunde ha en sådan energi i ösregn. det värme lite i all kyla. plus i kanten var att jag fick prata med min underbara lillebror i telefon under when you were young. [att få se lyckan i hans ögon när jag kommer hem & vi pratar om det bättrar bara på det tusen gånger om igen]. & seriöst... jag älskade blingbling-jackan! så jävla las vegas. hih,

lite exta plus är att jag inte träffade en enda otrevlig männsika under hela festivalen. sjömän, danskar, gubbrockare... alla var lika jävla trevliga. det är värt en liten applåd såhär i efterhand,


lite extra onödig fakta; jag ville åka till roskilde första gången nolltvå, men i & med att jag bara var fjorton fick jag inte. även det året spelade red hot chili peppers där. hela den dagen låg jag i min säng, lyssnade på californication & grät. allt i ren protest.

konst överhuvudtaget berör folk. igår funderade jag en hel del på vilken musik som berört & förändrat mig som människa mest av allt. jag gick från skiva till skiva, från livstid till livstid. det finns självklart mycket som inspirerat, men få saker som skakat om en från roten. efter ett bra tag kom jag fram till att min skiva ändå är celebrity skin med hole. låtar som northern star, petals, reasons to be beautiful & dying har jag definerat mig med tusen & tusen gånger om igen. att sjunga förstnämda i duschen har varit ren terapi för mig. courtney love har förmågan att uttrycka sig på det sättet jag skulle vilja kunna, både sång- & textmässigt. & hon har skakat om mig i grund & botten, framför allt med den här skivan. men som tillägg vill jag självklart ha hennes egen hold on to me, som ingen kan höra utan att riktigt lägga märke till. & jag antar att om hon skriver en sång som heter jennifer's body är det helt enkelt ment to be. min kvinna <3

---

nu är jag självklart intresserad av att veta vilken som är just din skiva & varför! vad har den gjort för just dig? kiss&tell,



' and I want you, and blessed are the broken

and I beg you, no loneliness no misery is worth you

oh tear his heart out cold as ice; it's mine  '

nostalgi,

idag så återupplever jag lite gamla minnen. allt känns sådär lagom härligt som det gör när man sitter i en röd källare med ljus tända överallt omkring sig. lite rökelse med. hittade gamla hörlurar som fungerar någorlunda. mina skivor är som vanligt förlagda, men jag har hittat by the way & blood sugar sex magic som jag repeterar. bläddrar i fodralen & känner igen mig. jag har till&med hittat mitt gamla rhcp-vhsband där jag spelat in två konserter, ett bra antal musikvideor & ett flertal intervjuer/biografiprogram. ska kika senare. nu läser jag scar tissue, som jag köpte redan för ett par månader sen, men sparat till rätt tillfälle. jag är sjuk, uttråkad & på ett mysigt humör- nu är rätt tillfälle! gamla bilder på anthony, kärleksförklaringar & helt orimliga historier, som dock är sanna. jag fruktar att komma till en del där hillel slovak's död nämns. det har alltid varit läskigt. dock finns det inget jag tror på mer än att han återföddes i mig [han dog ju 1988, visserligen månader efter min födelsedag, men jag är ändå hundra på detta!].

---

jag tänkte mig lite snabbt babbel om spelningen i lördags. blåst, kyla & haschdoft kommer jag undvika att dra in. trots detta måste jag tyvärr säga att spelningen var en besvikelse. det var världens käraste återseende, missförstå mig inte där- detta är mina första kärlekar, bandet som fick mig att börja lyssna på musik & till&med spela bas, men det som gör dem till just det bandet... stora delar saknades. skickligheten går inte att ta miste om, det lät för bra emellanåt, även om timeingen svek. dock ska man inte boka in två spelningar & en flygresa på samma kväll, inte om man vill göra betalande festivalbesökare nöjda. jag vet om att det är häftigt att se de just på grund av de legender de faktiskt är, på grund av den magiska musik de skapar... men ni kunde fått se något väldigt mycket bättre. dock fick jag höra flea sjunga solo love, vilket jag inte varit med om innan & det lyfte upp humöret en del. han var energin på scenen. lite dödssynd på att inte spela en klassiker som under the bridge, men roskildefolket verkade nöjda ändå. jag har redan nu lovat calle att ta med honom på en ordentlig spelning med bandet så fort som möjligt. en med lite leverans & inte bara naturlig talang. jag lovar att det är en helt kolossal upplevelse. så för att vara så jävla mainstream som möjligt så tänker jag sätta betyg; tre av fem möjliga.
trots det kära återseendet.

kärleksförklaring;
gamla gubbar, vad ni än gör kommer ni alltid att vara mina absolut första kärlekar. alla bildlektioner i sexan då jag klippte ut stora plakat i orange & tejpade bandmärket på. alla musiklektioner jag ägnade åt att vänta ut för att klassen skulle kunna gå & jag skulle kunna låtsas vara flea på basen som stog i hörnet. alla timmar i datasalen där jag sammanställde infromation om hela bandet, alla uppsättningar som funnits. alla timmar framför stereon.
jag älskar er,

jag tänkte dela upp mitt roskildeäventyr här på bloggen i tre delar. en före, en under & en efter.
självklart börjar det från början...

tisdagen har kommit & anna kör mig & calle till stationen. magen är upp & ner. packningen är äckligt tung, dock är tältet redan på plats & jag upptäcker senare under festivalen att jag packat smart för en gång skull. med tåg & festivalbuss anländer vi i sällskap utav håkan håkansson till östra ingången, får oss ett läckert litet festivalband & sen är resten en lerig historia. jag är nog en sann optimist, för jag tog med mig mina converse nerpackade så att jag skulle kunna springa mellan campen [vi hade trevliga finnar som grannar & även en ytterst spännande australiensare några tält bort, för att inte nämna camp hässleholm som lånade mig konservöppnare]. efter en tio minuters försök med detta fick skorna hänga på tork & av-lerning i partytältet. converse på roskilde; big nono.
däremot har jag upptäckt att myten om att tvätta håret med diskmedel [vilket jag gjorde natten innan- kunde ändå inte sova] faktiskt fungerar! en vecka senare har mitt hår precis börjat bli fett. & utan produkter alls har det hållt sig lent & fint under festivalen. diskmedel är alltså ingen dum idé. jag använde yes.
klädmässigt packade jag enbart ett par byxor [kom aldrig till användning] ett par långkalsonger & fyra par strumpbyxor. för mig är detta ultimat på en festival. blir det blött torkar det fort. alltid lika enkelt att klä på sig & alltid lika bekvämt. sen var det långa linnen, en klänning, mansontröjan & kia's stora regnjacka som användes. förutom torsdagen [även betraktat som domedagen] var jag förvånansvärt torr. en applåd dessutom för att jag varje dag mindes medicin & p-piller, bytte underkläder flitigt & uppfann en massa sätt att äta kladdig mat utan bestick [ur en mugg eller med hjälp av en nyköpt limpa är favoriterna].
nästa år, för tro det eller ej; jag hade inte tänkt ge upp bara för att jag valde ett dåligt år att börja med, så tänker jag dock ha lite småtips i bakhuvudet när det gäller packningen. jag kommer exempelvis ha med mig ett bra lager plastpåsar, ett par regnbyxor, fler plastbestick & plastmuggar, inte köpa biljett hem förrän resan & packa två haldsukar/sjalar. hålla värmen är nödvändigt!


lite extra onödig fakta; jag har inte packat upp än.

I fear...

[ ] homosexual people
[x] the dark
[x] being single/alone forever
[ ] being myself in front of others
[ ] open spaces
[ ] closed spaces
[x] heights
[ ] black cats
[ ] birds
[ ] fish
[ ] ants
[ ] moths
[ ] driving
[ ] flying
[ ] flowers or other plants
[ ] being touched
[x] fire
[ ] water
[x] the ocean
[x] failure
[x] success
[ ] thunder/lightning
[ ] frogs/toads
[ ] mice/rats
[x] jumping from high places
[ ] snow
[ ] rain
[ ] my mom
[ ] wind
[ ] cotton balls
[ ] cemeteries at night
[ ] clowns
[ ] large crowds
[ ] crossing bridges
[x] death
[x] dying alone
[ ] heaven
[x] my parents not liking who i am
[ ] being robbed
[ ] men
[ ] women
[x] having great responsibility
[ ] doctors
[x] dentists
[ ] my house burning down
[ ] tornadoes
[ ] hurricanes
[x] diseases
[x] loosing my iPod/mp3
[ ] snakes
[ ] sharks
[x] guns
[ ] friday the 13th
[x] being stuck where you are
[x] ghosts
[ ] halloween
[x] school
[ ] trains or railroads
[ ] odd numbers
[ ] even numbers
[x] being alone at night
[x] growing up
[x] monsters under my bed
[x] creepy voices in the night
[ ] bee stings
[x] not accomplishing my dreams/goals
[ ] blood
[x] someone you love or care about getting hurt
[x] someone you love or care about hurting you
[x] love
[x] losing a loved one
[ ] getting paper cuts
[ ] falling while im running
[ ] spiders
[ ] feet
[ ] needles
[ ] falling down the stairs
[ ] drowning
[ ] ladders
[ ] being labeled
[ ] tattoos
[ ] people that dont speak english (or swedish)
[ ] getting in trouble
[ ] skinnydippers
[ ] strobelights
[x] hurting someone
[ ] vacuums
[x] rejection
[ ] car crashes

if you get more than 30 you're paranoid
= 29, hah

jao, då var man på gång. imorgon går festivalbussen från malmö & jag tänker minsann vara på plats! packlistan blir längre & längre hela tiden, kommer på nya saker att packa konstant. funderingarna för tillfället gäller om solkräm behövs & om jag kommer orka smink... annars går det framåt. kläder utlagda över hela biljardbordet. sen ska det sållas, för jag gillar att packa lätt [ooh, vilken man jag är]. men det blir i alla fall mest klänningar trots väderriskerna. gummistövlar på direkt :) ett par vänliga ord från festivalområdet själv säger att det är skönt, men blåsigt med lite lera [ölen kostar 155 flaket]. roskilde upp i dagen alltså. jag skrev till&med ner att ta med mig ett jävla festivalhumör. känns bra.

heter love bråding. fastnar du inte för det här ansiktet är du tokig! herregud, killen ser ju ut som ett konstverk. jag är het fascinerad. dessutom poserar han som bara en man kan. aah :*