hellobenjamin,

f; mum, i am gay!

i det här inlägget känns det viktigt att börja med att poängtera att fotografierna ovan inte hör samman med texten på något vis. bara så att alla är på det klara med det.

jag har de senaste veckorna, kanske månaderna, känt att jag tappat greppet gradvis. ibland sakta men säkert, ibland helt plötsligt & omedelbart. & jag är inte smart kan jag säga er. trots att jag i flera år jobbat med att undvika undvikandebeteenden & minska min självdestruktiva förhållningssätt finns det en sak jag alltid går tillbaka till när jag är låg & behöver få kontroll igen; jag slutar äta. & när jag väl äter sitter jag med huvudet i toalettstolen efteråt. sen gråter jag & slutar äta igen, tills jag känner att jag har fullkomlig kontroll över mig själv & min kropp. detta är anledningen till att jag genom åren pendlat något enormt i vikt & fortfarande gör det. det är någonting som jag är medveten om inte får mig att må bättre alls, någonting jag skäms över & någon jag inte vill vara. men utan uppbruten hud & omplåstrade sårskorpor är det kanske det enda sättet jag vet hur jag ska hantera mig själv.
så jag börjar om från noll igen,

jag tänkte det kunde bli en ny liten tradition att samla på mig en ny mugg med muminmotiv varje månad. kajsa gav mig min första i julklapp med snorkfröken på & nu har även min botaniker till vän hemulen bosatt sig i den växande samlingen. många av muggarna finns att finna här till ett rimligt pris. så vad säger ni, vilken är det som gäller nästa månad? jag är ju himla sugen på mymlan eller kanske fillifjonkan måste jag erkänna...

f; bruna marchioro

som överkastet här, murakamifinheterna här eller här, den här grannstadsfestivalen, marimekko i kanske den här färgen, lack som ser ut på det här & kanske det här viset. jaa, ni greppar. jag fyller snart år & ska ha ett théparty med hattar hemma i min lilla lya. det ska bli fint som karameller i glansiga papper & jag känner mig som sju år igen när jag skriver en önskelista. det är barnsligt kul!

det blev en liten shoppingrunda på väla i helsingborg igår & jag plockade med mig två fina hattar hem från h&m; denna slokisen & en gråbrun fining. de sitter himla härligt på huvudet. tröjan ni ser på bilden är också ny. 49:- är vad jag kallar ett klipp! 

efter att ha skrivit klart igår kväll/natt hade jag inget bättre för mig än att måla ögonen med extrafransar & ta en segercigarett i fönstret till första säsongen av true blood [böckerna gör mig himla sugen på den]. men nu är det andra rabarber som gäller & jag tar tåget till helsingborg för en shoppingrunda [med pengar jag inte har] för att till slut landa i båstad med två fina vänner & god mat.
vi ses imorgon, sötnosar!

hej alla glada grabbar.
jag lovade ju att ni skulle få se vad som blev av mina små krumelurer i den där nedrans novellen som skulle skrivas. den är alldeles precis klar för någon timme sedan & här får ni den. det är mycket text, så jag hoppas det inte gör ont i ögonen på någon. & tack så hemskt mycket för de fina små idéerna!

---

Maj månad.

”Två duvor på fönsterbläcket som retade Nietzsche i en kvart. De kuttrade högt och långsamt, som om de njöt av faktumet att de vore honom överlägsna på utsidan av det tredubbla fläckade glasskivorna. Ett pick som ekade i det glest möblerade innanför. Två pick. Illern ställde sig på bakbenen och andades ut så häftigt som en iller antagligen kan göra. En liten prick av imma spred sig framför nosen och duvorna kuttrade nöjt ännu lite högre. Efter ytterligare två minuter och tjugosex sekunder flög de sin väg, koordinerade som konståkare i en VM-final. Nietzsche la sig ner och somnade strax efteråt.”

Innanför rutorna på tredje våningen kunde hon se allt. Allt och ibland lite till. Det som inte gick att se fick man lov att komma på själv. Därav de nedklottrade anteckningsböckerna som låg i lådor i en noggrann alfabetisk ordning. Alla november ihop, alla juli tillsammans. Årtal spelade ingen roll, det var ju bara siffror. Hon hade aldrig varit bra på siffror och hade gett upp dem redan i femte klass. I hennes räknehäfte hade det sedan stått ”trettiotre delat på elva är lika med tre”, allt utskrivet med bokstäver. Det kändes bättre så. Och när hon gick ut med ofullständiga gymnasiebetyg hade hon köpt lägenheten. Kaspiska havet, kallade hon den, men det visste såklart brevbäraren inte om. Hon tyckte om tanken på att bo någonstans som var lite sötare i smaken än överallt annars, det var därför hon hade adopterat namnet. Det var tre år sen nu, men det smakade alltid lika gott på tungan, vilket var enormt viktigt då hon hade gett upp talet för över fem månader sen. Mormor kallade det ett nyårslöfte i sina brev, men egentligen var det bara ett försök i att komma allting annat lite närmre. Bli en lyssnare, någon som iakttar och förstår sin omgivning till minsta grässtrå och krossade hjärta. När hon hade lyckats var hon säker på att hon skulle veta om det.

Augusti månad

”Mannen med den rejäla överkamningen äter korv varje dag till lunch. Han är vad man skulle kalla en stamkund i Birgers Grill & Korv på andra sidan gatan. Men han följer ett schema som jag inte tror någon annan har luskat ut än. Han har en hemlighet och måste följa schemat, annars händer det något hemskt som döda korpar, oknutna skosnören eller kanske en flodvåg. Varje dag efter att fullmånen visat sig på himlen köper han inte sin vanliga kokta i bröd med senap. Han köper alltid sin vanliga kokta i bröd med senap. Dagen efter fullmånen köper han en med mos, både senap och ketchup till. Ingen rostad lök. Aldrig rostad lök. När det blir rostad lök är jag säker på att någonting alldeles förfärligt har inträffat.”

Hon visste inte vad det skulle betyda att det varje morgon, utom på onsdagarna, dök upp en ny liten handskriven lapp som hade skjutits in under dörren i hallen. Ytterdörren. Utanför den fanns det ingenting som var säkert. Det var därifrån Skrivaren kom. I tre veckor och fyra dagar hade samma mönster upprepats. Samma osäkra barfotasteg ur sängen varje morgon, samma skära papper vikt en gång på mitten, aldrig tre eller fyra. Inte ens två. Bara en. Det var ju allt som behövdes. Fast egentligen behövdes det ju inte alls. Om inte det var menat att det skulle kännas lite som ett brev. Hade lappen legat helt öppen på den frånvarande dörrmattan hade det sett mer ut som ett vykort; öppet för vem som helst att se, att läsa, att upptäcka. Men är den vikt en gång på mitten bär den en hemlighet. Det måste vara därför den alltid var vikt på mitten. Men när de var lästa var hemligheten ute i luften, fri att finnas till för vem den ville. Så hon nålade upp alla hemligheter som numera var klarheter på väggen invid köksbordet med en stol. Öppna, inte vikta. Men hon var inte säker på vad Skrivaren ville säga henne. Det var som en gåta. Hon tänkte att hon aldrig varit med i Fångarna på Fortet och grät i badkaret utan att fylla det med vatten två nätter i rad. Sen tänkte hon att det inte gick att göra någonting åt. Nu satt de som en hög osammanhängande pusselbitar på väggen intill köksbordet med en stol och sa slumpmässiga klokheter som hon inte visste vad hon skulle göra med. De tre senaste viskade till henne ”Små stjärnor lyser också i mörkret”, ”Ödet är bara en ursäkt för det man inte har mod att göra själv” och ”Det är inte alla som förstår att tiga är guld”. Hon visste i alla fall att tiga var guld eller i alla fall betydelsefullt på något vis som skulle komma till henne i precis rätt ögonblick. Och var det inte idag så fick hon väl lov att tiga tills imorgon. Det var så det var, så det var menat att vara. Men hur kunde Skrivaren veta det?

September månad.

”Gaffeln är nog den som vet mest. Han, för det är nog en han, är den som varit med vid flest måltider. Rent logiskt sett borde teskeden vara den som vet minst, då jag inte dricker kaffet med socker eller mjölk i. Kanske känner han sig rentav lite utanför. Ibland vore det kanske bra att ha två teskedar istället för en, så att den fick det sällskap den behövde. Jag får skriva till mormor och be henne köpa en till tesked åt mig. En som också ser ut att behöva en vän.”

Hemligheterna som blev klarheter när de öppnades upp hade utan förklaring bytt till någon grön nyans, men det var svårt att veta exakt vilken. Mintgrön kanske, men inte riktigt. Nästan som att den inte var grön egentligen utan bara ville låtsas. Men den var grön. Hon hade doppat en kant i ättika för att vara säker. Den var grön rakt igenom. Klokhetsorden bestod dock. Hon hade börjat välja ut favoriter, även om man inte borde ha favoriter. Hon tänkte att det kanske inte gjorde så mycket om ingen visste att det fanns favoriter. Så det satt fyra stycken på kylskåpet under klarröda magneter; ”Livet är för viktigt för att tas på allvar”, ”Den verkliga upptäcktsresan består inte i att söka nya landskap utan i att se saker med nya ögon”, ”Det största misstaget du kan göra här i livet är att ständigt frukta att göra ett” och ”Övertygelser är ofta sanningens farligaste fiender”. Hon kände igen den sista. Hon visste vem som hade sagt det, vem som hade uttalat de där orden. Det var Nietzsche. Det var hennes iller. De var en och samma. Hon hade slutat förvara sina böcker framme ifall att han visste mer än vad han borde. Det var säkrast att vara på sin vakt ett tag. Även om det inte var han som var Skrivaren var det hans ord. Ett namn hade en innebörd och det var så han hade fått sitt. Det var så hon hade förlorat sitt.

November månad.

”Lördagsobservation: Skrivarens hemligheter har inte anlänt som de brukar. De ska komma på lördagar, det är onsdagar som är Skrivarens vilodag. Men titthålet var med och avslöjade nyheten. I korridoren utanför ytterdörren står det nu en ensam parkbänk. En gammal i trä med flagnad färg. Också den grön, men inte mintgrön. Inte ens lite eller nästan. Den här är mörk som någonting som bodde i en barrskog bland tallar och småtroll. Grön på riktigt och hotfull. Är det ett angrepp? Ett övergrepp? Ett slags judogrepp? Hade Skrivaren suttit där när han förde in gårdagens lapp under dörren? Det hade han. Hans kroppsvärme hade smittat av sig på det gamla träet och nu hade det blivit levande. Det vaktade ingången och observerade. Iakttog. Det var på allvar nu. Skrivaren och parkbänken menade allvar.”

Hon plockade systematiskt ner de nästan mintgröna och skära lapparna från väggen intill köksbordet med en stol och även dem under de klarröda kylskåpsmagneterna. Försiktigt vek hon de i orginalvecket så att de nästan verkade oanvända. Hon tömde februarilådan, tänkte att den kallaste månaden inte skulle ha någonting emot att ligga naken mot det bleka trägolvet på obestämd tid. För säkerhet skull la hon dem under fönstret så att solljuset skulle få chansen att värma de lite, som en fin gest. Sen var det hemligheternas tur att hamna i lådan. De var nu tre dagar sedan de hade slutat stoppas in under dörren lagom till morgonen, inte legat på den frånvarande dörrmatten. Som om någonting storartat var över bar hon svart när hemligheterna begravdes i den före detta februarilådan. Först de skära, sen de nästan mintgröna, sen favoriterna och allra sist den med kanten doppad i ättika. Den stod ut från sina vänner även hopvikt och hon klarade inte av att se på den. Det fanns inget lock till lådan så en tunn gammal linneduk från en nu gammal dams ungdom fick täcka över som jord mot en kista. Det var färdigt. Hon drog av sig den svarta sorgen och bytte till sig modet som krävdes då barfotastegen mot dörren, utgången, ytterligheten, bar dem genom rummet. Utan att knacka öppnade hon dörren och korridoren var kallare än hon föreställt sig. Parkbänken stod kvar lika allvarlig som hon hade fruktat. Det var därför bäst att sluta ögonen då hon knuffade in lådan mellan dess långsmala och nötta ben. Det var där hemligheterna hörde hemma. Allting stod på sin rätta plats åter igen. När hon stängde dörren bakom sig inne i lägenheten låg Nietzsche högst uppe på februarihögen och andades tungt bakom en hinna av sömn.

December månad.

”För tre minuter och fyrtiotvå sekunder blev regnet till fast materia, till snö. Sen återgick det till att vara regn och ingen äter korv nere på gatan idag. Inte ens mannen med överkamningen utan den rostade löken. Jag tror att luften andas sorg och jorden snurrar på fel håll.”

Barfotastegen mot dörren var inte lika kyliga som de brukade. Hon visste att det inte skulle finnas någon lapp att plocka upp från golvet och det sved som salt i brännsår och kärlek i ett tonårshjärta. Det var tvunget att få ett slut, det här kaoset som hade brutit ut i hennes huvud och i alla de små blodkärlen som betydde någonting. Där fanns ingen lapp, igen. Den här gången var hon noga med att knacka. Efter en väntetid som varken var för kort eller för lång steg hon ut i korridoren och satte sig utan uppenbar tvekan ner på parkbänken. Den sa att det var okej. Lådan var borta, men det gjorde nog ingenting om man tänkte efter. Hon visste ju redan om hemligheterna. De var delade och de hade uppfyllt sitt syfte.
Hon räknade baklänges från trehundrasextiosju och det tog bara till hundrafemtioåtta innan Skrivaren satt intill henne. Hans hand var regnblöt då den la sig till rätta ovanpå hennes högra som var knuten till den grad att knogarna sedan länge hade börjat vitna. Utan att räkna minuterna visste hon att det gått flera tusen medan de bara suttit och andats i takt. Det var både natt och dag och jorden hade äntligen slutat snurra och badkaret var tömt på förtvivlingstårar och alla skosnören var nog knutna. Det var så hon visste att hon hade hamnat rätt och alla hemligheter var klarheter även i hennes grå ögon.

f; tanya

idag bor jag i en film & det är sofia coppola som har regisserat. det blir aldrig riktigt mörkt utomhus & staden är fylld av ängar som delar upp kvarteren. gräset når över knäna, alla katter är vilda & russian red strömmar ur luften som bakgrundsmusik till tomma dagar & klänningsklädda nätter. jag lär mig ryska i hemlighet. alla sparvarna har flyttat till barcelona & mina favoritromaner har tapetserat utsidan av alla byggnader.
det är ganska fint, trots allt.

via söta madeleine kom idéen till ett litet kik-in i mitt liv där ingen annan kan se. det här är lite allmäna småsaker som jag hittar på när ingen annan ser på;


f; leigh

.jag strosar gärna omkring i min lägenhet iförd favoritoutfiten som består av en lång tshirt ner över rumpan, trosor, mystofflor & benvärmare. ibland även en filt ovanpå. det är bäst så helt enkelt.

.jag ligger nästan alltid på tvären i sängen när jag läser, så att jag kan stödja med fötterna mot soffan som står intill. då kan jag knuffa upp mig själv i sittande ställning om jag skulle vara nära att slumra till.

.jag har alltid velat släppa en bok fri, men aldrig kunnat skiljas från en riktigt bra.

.jag klipper naglarna säkert varannan dag. mest så jag ska slippa knapra på dem.

.när jag sitter vid datorn sitter jag alltid men knäna under hakan, vilket är himla opraktiskt när man ska skriva någonting, med det går att jobba sig runt.

.jag pratar nästan alltid med mina katter när jag har något att säga. det känns bättre att ha någon att berätta småsaker för än att bara säga de rakt ut.

.jag kryper ihop på golvet i duschen & gör mig så liten som möjligt när jag mår dåligt. sen sitter jag i varmt vatten tills det blir kallt & bara känner efter hur det känns. det brukar funka helt okej.

.jag dricker helst av allt drycker direkt ur paketen. det känns extra gott då.

.min soffa fungerar som klädhängare. den syns knappt för allt som ligger i den.

.jag har ofta turban på mig hemma. det vill säga en stor sjal lindad runt huvudet tusen gånger. tyvärr dog min favorit under hultsfred förra sommaren & den sörjs fortfarande.

f; emelie björk, dillo-h & lenaah

jag kan inte hjälpa det; klipp & klistra, listor & kollage... det är lite min grej. & jag kände att det var dags att friska upp bloggen med någonting lite fint, någonting gjort av längtan & små drömmar.
hur vill du att din vår ska se ut? berätta!

jag ska hålla i en lektion i samhällskunskap i början på mars. ämnet är valfritt. jag har klurat fram & tillbaka ett tag, men bestämde mig kort efter att jag sträckläst historien om matthew shepard i 'no tears for queers' att det jag tänker föreläsa om är hatbrott. så jag har kikat runt lite, läs på & klurat. & jag har blivit helt jävla skräckslagen på vägen. jag blev aningen fascinerad av westboro baptist church, ni vet de som springer runt på begravningar med plakat som säger 'god hates fags'. nu har jag kikat på en dokumentär om församlingen, som till största delen utgörs av en & samma familj & deras imponerande sätt att föröka sig på. kort förklarat hatar de allt & alla. eller snarare; gud hatar allt & alla, de bara berätta det för varenda människa som går förbi. alla kommer att komma till helvetet, utom antagligen dessa få människor med färgglada plakat & raka budskap. sjuåringar går runt & viftar med ett budskap de själva inte förstår. det skrämmer mig som tusan.
för ett tag sen började även sverige toppa listorna på vad gud hatar mest av allt. det har vi åke green att tacka för. eller rättare sagt så har vi domen mot åke green att tacka. vi råkar vara ett av de gayvänligare landen i europa & det tolereras uppenbarligen inte. jaa, ni kan själva läsa mer på godhatessweden.com eller varför inte modersidan godhatesfags.com. jag har i alla fall hunnit bli så pass mörkrädd att jag kryper ner under täcket & spenderar resten av dagen där.

ps. heterosexuella är människor de med.

skrivet 100215 06:07

f; rlord ljósmundun

jag vaknade för fyra minuter sen. jag var tvungen att springa upp ur sängen för att skriva ner allt det här.
jag har just drömt om den finaste pojkvaskern mitt undermedvetna någonsin låtit mig fantisaera ihop. han var sexton & rödblond, med ett stort ruft som stod åt alla håll & kanter. han hade stora stickade tröjor med hål i & en lillasyster som berättade allt han inte kunde. han hade aspergers & jag kunde inte vara riktigt säker på vad han egentligen tyckte. han bodde i ett hus långt ute i ingenstans & jag var tvungen att åka genom lund [som verkligen inte såg ut som lund] med en gul buss för att komma dit. jag sov över hos hans familj & vaknade av att ett lamadjur [som egentligen mer liknade en struts] stod & pickade på fönstret... inifrån rummet. det fanns bara mulltoaletter i huset. pojken ville titta på sin favoritfilm om & om igen [jag tror jag hittade på den med eller helt enkelt inte har sett den än för jag minns banne mig inte vilken det kan ha varit]. han filmade mig med en väldigt gammal digitalkamera samtidigt som han frågade ut mig om sopranos. jag svarade fel & fick filma honom när han berättade vad som egentligen var rätt. & jag ville egentligen bara kyssa honom. jag åkte till skolan i en buss som mer liknade ett tåg för barn på ett nöjesfält för att få reda på att jag hade varit borta i flera dagar & ingen hade vetat om var jag var. så jag åkte tillbaka till huset där pojken & hans familj bodde. han sov på hela ovanvåningen själv. jag sov i tshirt & benvärmare & tänkte innan jag gick & la mig varje natt 'imorgon kanske han tycker jag är fin om jag svarar rätt'. men han frågade mig inte om sopranos igen. istället vaknade jag. & jag var tvungen att skriva ner allt det här innan jag glömde bort det.
jag tror jag är kär.

vill ni veta en sak som får mig att trycka fram smilgroparna nästan när som helst?
jo, nämligen att kika in på lasse lindhs sida på facebook. där kommer uppdateringar om människor i seoul & magsjuka, bilder på gitarrsolon & en rufsig lång lugg. sådant som jag smälter för, ni vet. jag känner inte lasse, men jag har haft nöjet att träffa honom vid två tillfällen. vid det första var han yr i mössan av groggar & jag fotograferade honom för en musiktidning ett par vänner gjorde som projektarbete. det var dåligt ljus, grabben kunde inte stå still & det blev en plågsamt dålig bild som publicerades [inte den här ovan]. den andra gången var några månader senare uppe i jönköping då han skulle spela & även få ett exemplar av tidningen som var tryckt & färdig. vi pratade i telefon, han lekte tittut & ritade ett spritpennehjätra på min hand. mestadelen av den historien finns här. men det var först efter det som jag sjöng 'kom kampsång' på gungande gator i skenet från tusen lyktstolpar & alltid åkte buss till 'jag tyckte jag var glad'. & ett av de absolut bästa mailen jag någonsin fått handlade om att han tyckte jag borde få veta att det var riktigt jävla tufft att jag hade morotsfärgat hår. se, nu är smilgroparna framme igen.
har ni något sådär litet som får er att le trots att det är söndag?

jag vill berätta om en tokigt fin människor för er.
hon är fin för att hon är just den hon är & ingen annan. ni som läser här lite då & då har sett hennes ansikte dyka upp med jämna mellanrum. hon heter anna. anna joy eller kanske hetero-anna, berode på i vilket sällskap man är. hon fanns där när jag trampade in på gymnasiet med för stora skor, talade i sextionåriga depressiontungor & tuperade mitt hår större än vad som egentligen var möjligt. & hon fastnade. få av de jag umgicks med i den åldern träffar jag än idag [hd som också följt mig genom åren & elin jag går i skola med nu är undantagen]. vid artron års ålder skaffade hon sig en skäggprydd liten hundvalp & flyttade till gamlegården, vilket blev mitt första hem sen källaren hos min mamma. vi drack vin om sommrarna, hade de största festerna i de alltför små lägenheterna [hd bodde precis intill], vände på dygnet tills det passade oss & blev helt plötsligt de bästa av vänner, utan att vi egentligen visste om det. tre år senare är hon den första jag ringer när det krisar, den första jag frågar när jag har ett bekymmer, vill titta på mumindalsfilmer eller bara ha en kväll då jag inte behöver säga eller göra någonting, bara ha lite sällskap. det är på det viset hon är fantastisk. ni vet pulp fiction. ni vet scenen där vincent vega & mia wallace sitter & dricker dyra shakes & konstaterar att när man älskar någon på riktigt så kan man bara hålla käften utan att det på något sätt blir en obekväm tystnad. precis så är det. jag är bekvämt tyst med anna. vi kan hålla käften & ha enormt trevligt ändå. jag är inte säker på att jag kan det med någon annan... eller ens har kunnat det alls. så därför är hon den första människan jag tänker på när jag hittar en makalös spelning jag vill gå på, behöver någon vid min sida eller ett rejält äventyr för att känna att jag finns till på riktigt.

anna, de här raderna är till dig & bara dig; även om du inte låtsas om det vet du precis hur underbar du är & hur mycket du betyder för mig. det är vi som citerar betnér när någonting känns hårt, skrattar åt will & grace i timmar & upplever saker så små att de blir enorma ihop. du är den människa jag vet alltid kommer finnas där, vare sig jag vill eller inte. & det gör dig så jävla speciell.

alla min härtan på denna dag handlar om dig. finaste, raraste, sötade anna.
kärlek,

kritsvart & kolvitt, men det här gör världen lite finurligare en dag som denna;

ett; imorgon är det nummer tretton. då är det en månad kvar tills jag fyller år, vilket innebär en månad kvar tills jag får traska runt på köpenhamns gator & dansa mig blöt till kent. inte helt fel.

två; idag ska jag shoppa loss på öl. iskall ljus öl med en limebit i- där har ni min kväll!

tre; siestafestivalen har släppt dinosaur jr. jag är lycklig som en femåring som just blivit bjuden på glass med inte bara en eller två, utan tre kulor i glada smaker. hur bra som helst.

fyra; jag går runt & nynnar på segre gainsbourg konstant. & snart kommer fina fina filmen. rökringar, franska pojkar & biomörker. jag längtar så att jag nästan spricker.

fem; dundersöta flickor som de här tre.

vad gör ni för fint i helgen, kompisar?

en härligt finurlig lista som är snodd från brudarna på bokhora. om litteratur, såklart!


f; it's my own invention

som läsare är jag; ganska selektiv. jag har nog rätt mycket fördomar om olika genrer/författare & dömer tveklöst boken efter dess omslag, vilket inte alltid är så smart. men för det mesta har jag faktiskt rätt. några av mina favoriter har jag läst just på grund utav att omslaget tilltalade mig.

 

som bloggare är jag; lite sådär lagom småtråkig skulle jag tro. skriver om soppor, katter & stickor. vilda grejer. kanske därför det blir så viktigt med fantasivärldar?

 

senast lästa bok: 'människohamn' av john ajvide lindqvist. helt okej, men inte alls så bra som jag hoppades. det är väl inte riktigt min genre heller, men jag tycker om sättet han skriver på. det trollbinder en lite & drygt fyrahundra sidor går i ett nafs!

 

senast påbörjade bok; jag varvar den påbörjade 'sookie stackhouse'-serien med johan hiltons 'no tears for queers' som jag ska se på teater nu i mars. vill ju vara lite påläst, hah!

 

senast köpta bok/böcker; i ett enormt lyckorus upptäckte jag att bokus dragit igång årets bokrea lite i förväg, så jag beställde hem ett helt paket med; 'du är rötterna som sover vid mina fötter & håller jorden på plats' av eli levén, 'elsas mode' av sofi fahrman, 'utan nåd eller the sound of speed' av peter birro, 'michael' av elfriede jelinek, 'märkta kort' av charles bukowski, 'ingen hör hemma här mer än du' av miranda july, 'främlingen på wildfell hall' av anne brontë, 'charity' av leslie pearse & 'dexter' [de tre första böckerna] av jeff lindsay.

 

favoritdeckarförfattare; jag läser ju inte så mycket deckare & gör jag det blir det helst klassiker som agatha christie eller sir arthur conan doyle. för gammalt godis smakar uppenbarligen bäst, hah. jag ser dock fram emot att se hur lindsay skriver, kanske kommer han att kunna passa in här?

 

jag läser allt av; storfavoriterna nick hornby, haruki murakami, joyce carol oates & paulo coelho. men även lite äldre herrar & damer som oscar wilde, virginia woolf & conan doyle åter igen. annars läser jag mest saker som jag blir tipsad om, vilket kan variera till allt mellan himmel & jord.

 

jag läser helst inte [genre/författare]; sci-fi eller fantasy. det tråkar ut mig. det får gärna vara lite tokigheter som man inte förstår sig på, men drakar & hober är inte min grej, det har jag fått erkänna för mig själv flera gånger om. däremot är jag ju en lite ofrivillig sucker för vampyrhittepå & fråga mig inte hur det går ihop.

 

vid hyllan för fackböcker letar jag; biografier är underbart. eller lustiga populärkulturella skildringar som jag har fastnat för nu på senaste tiden. jag har bestämt mig för att läsa lite mer litteraturkunskap med en vacker dag. men inte idag, mina vänner, inte idag.

 

förutom svenska läser jag gärna; en hel del på engelska. när jag känner att det är en bok tillräckligt lättläst för att jag ska kunna ta mig an den på originalspråket gör jag gärna det. men det kan vara ganska skönt att bara slappna av med en schysst svensk översättning med. jag har även funderat på att vidga mina vyer med att läsa på norska, men jag är lite rätt att mina språkliga icke-kunskaper kommer att få mig att tappa tråden helt & förstöra berättelsen.

 

högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger; 'sookie stackhouse'-serien ska bli ett nöje att ta sig igenom & sen även 'dexter' som jag längtat efter som en annan tok. dessutom har jag sofi oksanens andra bok 'baby jane' liggande hemma i form av ett oläst bibliotekslån. & elis bok såklart! det är ju inte varje dag man har en bekant som släpper sin deburoman. så det är en del just nu, ja.

 

högst upp på min bok-önskelista just nu står; jag har hört mycket gott om jonathan safran foer, men har ännu inte tagit itu med att läsa någonting av honom än, så det skulle nog vara det. & resten av muminsamlingen, men det vet vi ju alla redan att det är så.

 

när jag går på antikvariat letar jag alltid; på bokstaven w först, om bokstavsordning finns. annars så försöker jag dra mig till minnes en massa författare jag vill läsa & letar på deras namn eller plockar sporadiskt ut böcker som ser fina ut. men det var faktiskt enormt längesen sedan. brukar bli bokus eller tradera numera.

ni vet kanske inte detta om mig, men för ett bra antal år sedan spelade jag bas. inte mycket & inte vidare bra, men jag lärde mig mina favoritlåtar & plinkade med i dem. under en endagsfestival en sommar så vann jag även en gitarr & den har mest stått & skräpat hemma. det är en fin röd gibsonkopia som helst av allt stämmer om sig lite som den vill. jag har aldrig kunnat spela någonting på den. men nu i veckan fick jag ett ryck, åkte hem till mamma & hämtade den & satt uppe en hel natt i hopp om att försöka lära mig någonting. nu spelar jag, med extrema svårigheter, början till eddie vedders 'society' som jag gett mig fan på att lära mig. det låter som dagisbarn som slåss & sjunger jag till tappar jag bort mig helt. men jag försöker i alla fall. & det är rätt kul ska ni veta. kram,

har ni sett vilka finingar som nu har bosatt sig hemma hos mig? romanserien som det lilla tv-fenomenet 'true blood' är baserat på bara dök upp framför ögonen på mig till ett skämtsamt billigt pris på tradera & nu är den min. originalspråk & allt. jag kan inte vänta att få sätta tänderna i [ordvits jag inte hade tänkt ut i förväg] den. är väldigt spänd över vad charlaine harris kan tänkas erbjuda. ännu en 'nähä-upplevelse' likt twilight? kanske samma småkaxiga & charmanta dimma över sig som när anna paquin brer ut en sydstasdialekt? hoppas hoppas hoppas. så, nu vet ni vart jag kommer försvinna de närmaste veckorna, hah.

i svenskan just nu har jag i uppgift att skriva en novell. jag sitter sprudlande av förväntan framför tangentbordet & tänker hur fint det kan bli. men just idag [& igår med för den delen] har jag riktigt dåligt med fantasi. så det första jag satte mig ner i datorsalen idag rotade jag runt efter en bild att suga upp inspiration ifrån, tänkte att när jag hittat rätt så kommer allting till mig. & visst hittade jag någonting som kändes riktigt bra. såhär går det till;


f; weheartit

en takvåning. det bor en hemlig invånare med utsikt över allt & alla, men ingen insikt. i båda dess meningar. knarrande fönster som inte riktigt håller tätt, en iller som enda sällskap & en anteckningsbok vari alla rörelser både på in- & utsidan antecknas.
det är min början. nu tänkte jag be er om lite kul hjälp. kanske någonting smart som en iakttagelse, namnet på illern i fråga, klockslag som är betydelsefulla, titeln på historien eller någonting annat lite småtokigt & härligt. om ni vill får ni läsa allting sen när det är klart, vilket jag skulle tippa på blir om ungefär en vecka.
så vad säger ni? vad vill ni jag ska skriva om?

eller ja, nu har ju klockan hunnit bli en del. jag sitter i sängen & låtsas att 90-talet är tillbaka i en gammal välsliten nirvana-tröja, en halvt upplöst fiskbensfläta & en irriterande finne på näsan som inte fick vara med på bild idag. värsta delen av dagen är över, nu ska jag bara inom skolan & skolan & skriva ett ordkunskapsprov, sen hem till mamma för en mysig middag.
det är måndag & det känns i kroppen. puss världen,

jag har denna fining hängandes i garderoben till absolut ingen nytta. så därför tänkte jag att det är lika bra att den hittar ett nytt hem att bo & trivas i. klänningen går att använda som både väst & klänning. den är i storlek 40 men sitter tveklöst mer som en 38a. intresserad? kika in här då,

jag har glömt att visa er hur det ser ut när jag trycker i det nya löshåret på en grå dag. idag är en grå dag. idag är det en rejäl hårman som gäller. & ni får leva med ärren. jag orkar inte redigera bort dem.
ps. jag är kär i lasse lindh & nu är det vi två.

f; persuasian

magen knep taskigt nog hela förmiddagen & jag låg i sängen med amanda svenssons debutroman. den är nästan slut nu. toaletten är renstädad & fleet foxes är finare än någonsin. min tredje krukväxt är död. jag funderar på att köpa en stavmixer, men det kostar pengar & dessutom låter det lite porrigt på något vis. eller så är det bara jag. helst av allt vill jag dricka sött vin & röka bort verkligheten i fina klänningar. men det är ju bara onsdag, så man får skärpa sig lite. jag känner mig förvirrad & ganska dålig.

f; pamela hanson för vanity fair

jag hade tänkt vara så huslig jag bara orkar veckan som kommer. tvätta, städa, koka, dammtorka, skrubba, sopa, sortera... jaa, precis allting som behövs här hemma. & jag tänker banne mig ha på mig klackar största delen av tiden jag gör det, som i en protest mot att det är så gott som omöjligt att gå i utomhus just nu. & sen tänkte jag ha ett minilitet projekt i veckan som går ut på att laga en soppa för varje dag. enda kruxet är att det ska vara olika soppor var dag & att jag inte är någon vidare kokerska. så det blir bara av att lära sig! nu ska jag sätta mig & rota runt efter recept. kanske göra en liten kokbok av mina favoriter. puss på er,

sent igår kväll fick jag ett mail från en söt liten tös vid namn alva med den här fina teckningen i en bifogad fil. jag höll på att trilla av stolen av ren lycka. hur fin är den inte? ni måste kika in i alvas blogg med där det finns en hel del godsaker att finna.
puss,