221b, i'm comig for you;
f; okänd
vet ni vad jag ser fram emot absolut mest av allt med trippen till london? att få besöka sherlock holmes museum på baker street. kanske träffa dr watson & titta på scener fångade med vaxdockor & sätta mig i holmes fotölj intill brasan. så tokigt fint. synd bara att jag inte kan ha med mig mina böcker om detektiven, men samlingen är så tung att det hade varit omöjligt. & jisses vad det kommer gå åt pengar i souvenirshoppen. jag har strikt lovat mig själv att inte köpa mer än en bok & ett par småprylar. men hur ofta får man chansen att besöka en barndomshjälte på riktigt?
Jag och min vän åkte till London när vi var 16 år och skaffade oss (lite dumt) ett "London Pass" som skulle ge oss access till olika museum och annat, samt ett 3 dagars åk-kort på tunnelbanan, och ett av de två ställena vi besökte med vårt "London Pass" var just Sherlock Holmes museet. Vi hittade gatan och gick fram och tillbaka i nästan 30 minuter och letade, stannade för att äta på ett fik, och fortsatte sedan leta lite mer, men hittade det inte. Till slut var vi tvungna att ta mod till oss och fråga någon av de "brittiska människorna som pratade utmärkt brittisk engelska och säkert skulle fatta direkt att vi var hel-töntiga icke-brittiska turister" och de talade vänligt och pekade mot en dörr på andra sidan gatan. Där stod en ung man klädd i en gammaldags polisuniform. Vi hade gått förbi honom kanske hundra gånger och inte reagerat en enda gång på att han såg udda ut, men okej. Han var en slags dörrvakt och släppte in några människor åt gången så att det inte skulle bli för fullt.
Hur som helst, det var ett supermysigt museum. Vi träffade Dr Watson på andra våningen. Han tyckte bland annat att det var en ypperlig idé att köpa ett "London Pass". I'm not holding it against him though.
åh så himla fint det låter!
Det där museet skulle jag gärna besöka också!
det där museet hamnar på min "att besöka"-lista!
idag köpte jag mig Holmes mysterier. Känns bra, känns viktigt och sant.
(svar på frågan ang. Just kids:). Den var så fin, så fin. Det finns liksom inget att klaga på. jag har läst den på engelska, vill ha Pattis språk. Ibland när jag läste hörde jag nästan hennes röst. Många saker visste jag redan, men en del saker föll på plats, och vissa saker fick man veta bakgrunden till (typ hennes tatuering och sådär). Den var så himla fin. Liksom lite lätt 100 av 100. Fast jag känner mig riktigt inte klokare, jag har en bok med texterna till låtarna, och några berättelser om just de samma. Den ligger nog mig varmare om hjärtat ändån. Puss.
Det der onekligen otroligt spännande ut. Jag visste faktiskt inte att detta museum existerade, men det är väl kanske inte så märkligt. Jag skulle hur som helst gärna göra ett besök!