hellobenjamin,

det är mitt i natten,jag är nyss hemkommen från öl & tortellini med bästa & san fransicopojken. lite småvinglig & med hattfrisyr. kryper ner i källaren & tänkeratt om om, bara om alla grabbar var lite mer som luke pritchard så hade varje dag varit värd lika mycket som de finaste man alltid drömmer sig tillbaka till.
the kooks cover på mgmt's underbara kids.

när jag var liten [15-17 kanske] fannns det ingen bättre låt att dra igång en kväll med än bad cash quartet's 'big day coming'. den fanns med på alla spellistor, alla blandband & som första spår på alla bandare man packade ner till festivaler. fortfarande fin, men den har fått en ersättare. lyssna & försök att inte springa upp ur stolen dansandes. jag fixar det aldrig.
kasabian är tveklöst ett av 00-talets absolut bästa band. & det är svårt att hitta någon hetare grabb på gitarr än serge pizzorno, vilket självfallet aldrig är fel. all kärlek,

igår kom unge herr emil jensen till kristianstad & fyllde konserthuset med glada pensionärer, engagerade ungdomar, kulturtanter, långhåriga pojkar samt mig & anna. i strax över två timmar pratade han om allvar & småsaker, sjöng lite & lekte agnostisk tv-pastor. jag log så att mungiporna krampade.
en vansinnigt härlig kväll.


'lilla my är allt jag vill vara; hon är arg, fiktiv & hon har en bostadsrätt i mumindalen'


kommer grabben till er stad så för allt i världen; se till att skaffa er en biljett.

ni vet florence welch. hon är en hjälte.
ni vet the xx. de är hjältar.
& det här, mina damer & herrar; är ren magi.

nu drar jag på konsert. latero,

spotify unlimited. dansar till mod wolves.

okej, egentligen är jag lite bitter på att spotify så gott som helt & hållet blivit en betaltjänst, men samtidigt vet jag om att jag använder programet som heroin. så jag får väl skylla mig själv.

bästa musikvideon jag vet,
on repeat.

& jag ligger hemma sjuk idag med. tristess överallt.

jag lyssnar nästan opavbrutet på i balme coco just nu & kan bara rekommendera resten av världen att göra samma sak. hon är så nedrans fin att jag banne mig inte vet var jag ska bli av.
stings bästa verk, tveklöst.

på tal om unga fröken mosshart; hur fint är det inte att kills släpper nytt nu alldeles precis snart? strokes nya känns... lite lustig, än så länge. lady gaga's nya låter mest bara som en mix av madonna-låtar. lykke li's senaste är ärligt talat inget vidare. satellite däremot ger mig riktigt bra pirr i magen. underbar video med,

jag grämer mig ofta över att jag inte gick till eliza doolittle's spelning i london när jag var där. hon är så fin att jag inte vet vad. favoritvideon att vila ögonen på just nu.

senaste kärleken; robots in disguise

när jag inte har de bästa dagarna brukar jag sätta på en finfin skiva som jag aldrig någonsin ens kommer i närheten av att tröttna på; yann tiersen's le fabuleux Destin d'amélie poulain. på något vis hittar varma solstålar in genom persiennerna även om det är natt eller en molnig vinterdag. helt klart bästa botemedlet,